Hans Blomberg

Jag började måla när jag gick i pension. Målar helst olja men även akryl och gärna tempera. Har målat på Edsviks konsthalls kurser i flera år och tycker det är ett utmärkt sätt att koppla av och faktiskt meditera.

Här följer några bilder som inspirerats av Harry Martinssons svarta rymdepos Aniara
Den stora löjligheten i att leva
står då så tydlig för varenda en
som år för år försökt att nå en reva
som släpper i en glimt av hoppets sken

I denna hall där nummeremigranter
far upp var gång de hör
en rymdrakets siren
Hur svårt att fatta gudars offerlära.
Hur svårt att inte i sin tystnad tänka:
har inte nog av blod förrunnit
och varför har inte bödlarna försvunnit
Ett blixtblått sken slog fram ur Mimans skärmar
ett muller rullade i Mimas salar
Likt åskans dån en gång i Doris dalar

En stöt av fasa genomfor vår skara
och mången emigrant blev söndertrampad
när Mima dog i rymdens Aniara
Lib i della
räck mig ditt istmuskrus
Låt nu stella
tända sitt alfaljus
I alfa centauris gåta
vi kunde tillsammans gråta,
o nuda då träd nudis på

i månlutas skog för två
Det finns skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld.
Ja, räkna upp vad slag som tänkas kan
Men det finns inget skydd mot människan

Till skänks har skräcken likt en stjärna blänkt
min vän, du vet för mycket utan att ha tänkt.
Sen började den blinde att berätta
om det ohyggligt starka skenet
som bländat honom
Han kunde skildra det.
Han nämnde bara en detalj: han såg med nacken
Hela huvudskålen blev ett öga
som bländades utöver sprängningsgränsen

Ty  frågan  gällde  underverksfrekvensen

i  Alltet  tänkt  som  talmängdsuniversum.

Den  synes sammanfalla  så  med  Slumpen

att  slump  och  underverk  har  samma  källa,

och  samma  svar  för  båda  synes  gälla.